????


Varför ska folk lägga sig i andras liv när de inte ens har med personen att göra? Det är helt obegripligt för mig att folk försöker styra över en annan persons liv, sådana personer som inte vill att man ska träffa andra människor, vara ute och ha roligt med vänner, sådana personer som vill att man ska låsa in sig i ens hem och endast umgås och prata med den. Dessa människor som behandlar folk på det sättet är för mig själviska och tänker inte på att den andra personen faktiskt kan må skit på grund av att de inte får göra saker de tycker om. Folk som står och skriker rakt ut att det är fel i huvudet på den som vill ha roligt med sina vänner, eller är bekymrad över hur någon beter sig, startar bråk om något så litet att det egentligen inte är något att bråka om. Folk kallar personer för elaka saker med sedan ändrar sig och säger det motsatta istället, seriöst, tror de att man på fullaste allvar kan lita på dem efter att de behandlat en som skit i en kattlåda? eller är de bara allmänt dumma i huvudet? Personer som dessa MÅSTE ha något allvarligt fel i huvudet och borde egentligen utvärderas av en psykolog för någon psykisk sjukdom, för ”normala” människor håller inte på så mot någon över huvud taget. Jag lever efter talesättet ”behandla andra så du själv vill bli behandlad”, och folk som behandlar andra som skräp säger (för mig) att de vill att alla andra ska behandla dem som skit. Det en sak att säga och göra det man säger, men att säga en sak och göra något helt annat ger delade meningar och blir bara förvirrande. Till exempel att ens partner säger att man tappat gnistan till en, men efter en liten stund säger att de älskar en är helt ologiskt och bara strunt prat. Antingen älskar men personen eller så gör man inte det, men att säga att man älskar men ändå inte älskar någon är bara ett tecken på att personen vill ha kontroll över en. Vad jag vill säga med detta är att man inte ska säga en sak men göra det motsatta och stt man inte ska va så självisk och ha sig själv som förta prioritet. En annan sak är också att man ska låta en person vara ifred efter allt som hänt och inte bry sig om vad personen gör eller vem personen är med, för det har de ingenting med att göra. Personer går vidare och träffar andra, och det måste man både acceptera och respektera för det är den personens liv och inte den andras!!!!!



Tassen❤️


Älskade Tassen❤️  du va inte min hund på riktigt, men det kändes så. Du gav mig alltid en kärleksfull blick, och jag kunde inget annat än att le när du va nära. Även om vi inte kände varandra så länge, kändes det som om jag känt dig i hela ditt liv. Du blev alltid lika glad av att få träffa mig, så glad att din matte inte ens kunde hålla i kopplet när vi möttes efter vägen❤️. Du va alltid lekfull och ville springa omkring, men åren va inte snälla mot dig, du blev äldre och äldre, tillslut tog din energi nästan helt slut och du orkade inte springa omkring och leka som förr. Men även i dina äldre dagar va du alltid lika glad, och kärleken du bar i ditt hjärta lika stor som den alltid varit. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta❤️ och där kommer du leva för alltid, utan att bli gammal, utan att ha ont och alltid full av energi. Du kommer alltid att vara en av de bästa hundarna jag träffat.

Älskade Tassen❤️  du fick ett långt och lyckligt liv. Ingen annan kan mäta sig med din helt unika personlighet och kärlek till livet. Jag är glad att jag fick träffa dig och va en del av ditt liv, även om det bara va i några år. Jag kommer alltid att minnas dig.

jag älskar dig Tassen, tills den dag jag glömmer hur man andas. Du kommer alltid att vara en del av mitt liv. Alltid älskad, aldrig glömd❤️❤️



praktik (jobb)


I tisdags började jag på praktik, på AME (arbetsmarknads enheten) i Åmotfors. Jag har praktik på tisdagar och torsdagar nu i september, i oktober kommer det även vara fredagar och efter det vill min handläggare på AME ha ut mig i jobb. Jag trivs rätt bra där, och fick hjälpa till i cafét under morgonen på tisdagen och torsdagen. Hon som står i cafét bor också här i Koppom (dock har hon inte bil eller körkort så jag kan inte samåka med henne) och hon är jätte trevlig rolig. Praktiken planerades in i början av sommaren, och ända sedan dess har jag längtat till september. Känns väldigt skönt och roligt att få komma ut och jobba och träffa andra människor, jag har gått hemma i över ett år och då blir lite skogstokig. Simon har börjat på skolan (förskoleklass), så han är på skolan mån-tors. Jag tycker det är perfekt att han är på skolan när jag är på jobb (jag anser att det är mer som ett jobb då jag får aktivitetsersättning). När jag får ett fast jobb så kommer jag se till att en del av pengarna sparas så att jag kan ta körkort, och köpa bil, så det blir lättare för mig att ta mig iväg till jobb, till affären, till t.ex. läkaren och åka och hälsa på hos folk. Det enda jag tycker är dumt är att de flesta jobb kräver att man redan har körkort, men med hjälp av praktiken och de på AME så blir det lättare att få jobb. De på AME arbetar med att få ut människor i arbetslivet, och har man haft praktik hos dem så ser de  hur man sköter sig. Sköter man sig som man ska (med tider och så) kan man få ett bra jobb, och det ser bättre ut på ens cv. Mitt cv är vääääldigt tomt just nu, men jag hoppas att när praktiken är slut att handläggaren kan hjälpa mig med att fylla det. Jag har bara goda förväntningar av vad praktiken kommer att ge. Jag har inte särskilt stora förhoppningar efter praktiken, då jag inte vill bli besviken om det inte är eller blir som jag vill. Min enda förhoppning efter praktiken är bara att jag får ett jobb, och att vi då får en stadig ekonomi med två fasta inkomster istället för en fast inkomst och en ersättning på ca 6 500kr i månaden. Som det ser ut idag så kan jag inget annat göra än att längta tills jag får komma tillbaka till praktiken.

Äntligen får även jag träffa människor. Människor som inte tillhör familjen, inte för att jag inte tycker om dem, men man behöver få träffa andra också.

Ha en underbar dag alla❤️



Min son, min familj och mina vänner


jag vet att det inte är ofta jag skriver här, men har så mycket för mig ute i livet och känner att hela mitt liv inte ska stå på nätet. Jag vill inte att alla ska ha reda på allt som pågår i mitt liv, mitt liv är mitt och jag bestämmer vad som ska visas och inte visas. Många använder sin blogg varje dag och lägger ut allt om deras liv, vad de gör och vad de planerar, men sådan är inte jag. Även om det inte är ofta jag är inne på bloggen, så har jag inte glömt att den finns. Mina prioriteringar är först och främst min son, min familj och mina vänner, vad som kommer sedan vet jag inte förrän det händer. Det viktigaste för mig är att alla de jag håller kär mår bra. Min son ska ha allt han behöver för att må bra, och tycker att hans liv inte ska läggas ut offentligt där alla kan se det.

Jag har offrat allt för hans skull, och det är han värd. Han är det viktigaste och mest värdefulla jag har, och om det behövdes skulle jag offra mitt liv för att han skulle få leva. Visst blir vi osams och arga på varandra ibland, men han ska veta att jag alltid finns där när han behöver mig. Han är mitt liv.

Min familj och mina vänner är också viktiga för mig, jag ställer upp för dem och det hoppas jag att de vet. Jag har alltid hört att jag sätter andra före mig, och det stämmer. Jag bryr mig mer om andra än vad jag gör om mig. Hur min son, familj och vänner mår är viktigt för mig, jag klarar inte av att se någon jag älskar må dåligt. Även om jag mår dåligt och bara vill försvinna, hjälper jag mina nära och kära så mycket jag kan. Utan dem skulle mitt liv vara meningslöst, utan dem skulle mitt liv vara tomt. Jag älskar dem mer än allt annat.



Ny mobil


I onsdags fick jag äntligen min nya mobil, denna gång blev det en Iphone 6s i silver, och jag kan gort säga att jag tycker den är SÅ mycket bättre än 4s:en. Jag har mer data att surfa för, mer minne, den är snabbare och det går otroligt snabbt att surfa. Visserligen är den större, men storleken är så värt det.



Lånar en annan telefon


Till er som har mitt nummer:
Nu går det att ringa och skicka sms till mig och jag kan ringa och skicka sms till er. Jag lånar en annan telefon nu



Telefon


till alla er som har mitt nummer: jag kan inte se vem som ringer (men kan svara), se sms, skicka sms eller ringa till er. den telefon jag lånar har displayen slutat fungera på, bara så ni vet.



Gratis Chopping


Igår på skolan fick jag chansen att få ”nya” kläder. Min matte lärares vän är beroende av chopping, och hade rensat sin garderob. Hittade en hel del fina kläder som passar mig, och en hel papperskasse med kläder fick följa med mig hem. Jag blev otroligt glad över att kläderna passar, för den typen av kläder brukar jag aldrig hitta i min storlek i butiker. Så passade det bra att jag hittade dem då jag själv rensat min garderob, och hade nästan inga fina kläder kvar.



Lånemobil


Lånar nu min svågers gamla mobil, så nu går det att få tag på mig igen (mer än på Facebook). Visserligen är det inte en touchtelefon, men så länge det går att ringa och skicka sms är jag nöjd. Huvudsaken är att folk ska kunna nå mig, även när jag inte har tillgång till internet, så nu känner jag mig mer fri ifall det skulle hända något och jag måste ha tag på någon fort. Är fortfarande glad över att alla (utom en) av mina kontakter är uppskrivna i en liten telefonbok.



Trasig mobil


Igår märkte jag att min mobil inte hade batteri kvar, sätte den för att ladda men det hände ingentig. Jag kollade om det hänt något med den, och det hade det. Laddaren och bebisen har blivit sönderbrända där de sitter ihop, så nu måste jag leta upp pappren på den och skicka in den på reperation. Känns lite sisådär att inte kunna använda den, och för tillfället kan man endast nå mig på Facebook.

Så är det någon som vill ha tag på mig så når ni mig endast där. Och eftersom jag jag har iPad också så är det den jag använder nu. Ljudet på den är på så jag hör om någon försöker nå mig. Jag hoppas att pappren snart hittas så jag kan lämna in mobilen, och att reperationen går snabbt (och inte är för dyr) så att jag kan skicka sms eller ringa till dem jag behöver kontakta.

Även om jag använder mobilen varje dag, så känner jag mig inte helt borta ändå. Enda orsaken till att jag vill ha den lagad, är att jag vill kunna kontakta vänner, familj och i fall det skulle hända något. Tur att jag har alla kontakter uppskrivna i en telefonbok, för då är det bara att låna någons om det skulle behövas. Då kan jag nå personen oavsett om jag har min mobil eller låna en.

När jag lämnat in telefonen hoppas jag att jag i alla fall kan få en lånetelefon så länge, så jag är kontaktbar till de som behöver kontakta mig. En annan sak är att jag bara kan nås via Facebook om jag är på en plats med wi-fi, eftersom jag inte har ”mobilt internet” på den.

Nästa sida »

Lolle, min plats för känslor is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu